Till försvar för den anspråkslösa apostrofen

För några år sedan beslutade kommunfullmäktige i Birmingham i Storbritannien att inta en fast ståndpunkt gällande det som den tydligt betraktade som en av sina mest brådskande frågor. Det var hög tid att vidta åtgärder mot … apostrofen.

Plötsligt skulle apostrofer förbjudas på kommunens alla skyltar. Det skulle uppenbarligen innebära alldeles för hårt arbete att avgöra huruvida man ville infoga en apostrof och, om så var fallet, var man i så fall skulle placera den. Så “St Paul’s Square” blev “St Pauls Square”.

Ett mer aktuellt exempel var när Storbritanniens ledande bokhandel, Waterstone’s, nyligen meddelade att man skulle slopa apostrofen från sin logotyp. Detta var enbart för att förenkla tillvaron i vår digitala tidsålder. Ett argument som bekvämt bortser från det faktum att McDonald’s verkar klara sig utmärkt med sin apostrof. Om en snabbmatsjätte inte har några problem med det, verkar det märkligt att en bokhandel, av alla ställen, skulle välja att introducera ett sådant grundläggande fel i sin egen logotyp.

Precis som man kunde förvänta sig delade dessa exempel opinionen. Många valde en mer avslappnad ställning och hävdade att språk utvecklas över tiden och att om det var dags för apostrofen att försvinna, så var det inte mer med det. Andra var alldeles bestörta över vad som sågs som ytterligare ett exempel på den pågående “fördumningen” av engelskan. Jag minns när jag läste om Birminghams kommunfullmäktiges beslut, sittande i en stuga på vintersemestern. Som en mycket dedikerad medlem av pro-apostroflägret, var jag upprörd i flera dagar och gjorde en mental anteckning om att aldrig besöka Birmingham igen. Trots mina goda föresatser föll jag dock till slut till föga och åkte dit ett eller två år senare.

“The Apostrophe Protection Society” (ja, det finns faktiskt ett sådant – sök på nätet) ger på sin webbplats ett flertal exempel på missbruk av apostrofen. Det bör väl dock sägas att de inte är så svåra att hitta på egen hand. Det är praktiskt taget omöjligt att gå mer än några meter nedför en huvudgata i Storbritannien utan att stöta på åtminstone ett exempel.

Apostrofer – och andra skiljetecken – spelar verkligen roll. De bidrar till tydlighet och precision i en text. De kanske inte är av avgörande betydelse i ett SMS (där även jag missar någon enstaka apostrof här och där efter att frenetiskt försökt hitta tecknet på tangentbordet), men i noggrann skrift är korrekt användning av skiljetecken lika viktig som korrekt stavning. Av denna anledning är korrekt användning av skiljetecken alltid en av de frågor som bör kontrolleras vid korrekturläsning av en översättning. Detta är av särskild vikt då mjukvara för stavnings- och grammatikkontroll är mindre kapabel att upptäcka felaktig användning av skiljetecken än att upptäcka stavfel. Delvis beror detta på att användning av skiljetecken både kan vara en definitionsfråga och en stilfråga.

Birminghams och Waterstones “apostrofskandaler” blev till och med nyhetsstoff:

http://news.bbc.co.uk/1/hi/7858853.stm
http://www.bbc.co.uk/news/entertainment-arts-16529653

Vill du läsa mer om detta ämne kan jag varmt rekommendera Lynne Truss bästsäljande bok, “Eats, Shoots & Leaves: The Zero Tolerance Approach to Punctuation”, som intar en hedersplats i bokhyllan tillsammans med resten av mitt översättningsbibliotek.